65 lions

eller hur man tar sig vatten över huvudet en stekhet nationaldag.
det är vackert.
det är skönt.
det är svalkande.
det är gyllene färg.

så har också sjön ett namn med den ädla metallens namn.

ett par ord en dag som denna.
den svenska nationaldagen.
det finns inget vackrare än ett sverige i sommarskrud.
the place to be liksom.
böljande rapsfält, mjuka grönskande kullar, den fantastiska naturen, det underbart blå havet som jag mer eller mindre kan se från mitt köksfönster.
eller varför inte en morgonkaffe på en veranda i hjärtat av småland.
omgiven av ljudet från sjungande fåglar, frustande hästar och bräkande får.

inget kan slå sverige i sommartid.

nu får vi också hoppas att inget kan slå sverige i sommartid i em-sammanhang.
och det har ju börjat bra.
med vädret.
ni känner väl till teorin vid det här laget?
stort mästerskap i fotboll med sverige inblandat = fint väder.
och vice versa.
tesen stämmer än så länge på pricken.
jag är inte orolig.

ensamfrukost vid köksbordet.
telningarna har vaknat till men gör sig ingen brådska.
och varför ska de det?
det är ju helg idag.

rapport från älvan gör gällande att hon har lika underbart frukostväder där.
dessutom troligen godare. (brieost och vattenmelon...mmm)
jag skickar en cyberpuss och tar mig en slurk kaffe.

god nationaldag på er!

jag och äldste ägnade oss åt motion på hög nivå ikväll.
en basketboll.
en basketkorg.
skott, finter, passager, passningar.
solen i ögonen. svetten rinnande i pannan och på ryggen.
precis som det ska vara.

nostalgin kom tillbaka.
hur hårda matcherna var med polarna.
dödligt allvar.
då flög man genom ett tänkt madison square garden.
och satte en listig tvåpoängare.

liksom nu.
priset man får betala är värkande rygg och stela knän.
men lite får man väl lida pin för att ge telningen en match.
gammal var ju äldst till slut.
takterna satt kvar.
till min stora glädje.
jag tror han tyckte farsan var rätt bra.

kalla mig air lion.

drabbades av värsta fixarfrasse-rycket när jag kom hem idag.
slängde en blick på fönstren när jag steg innanför dörren.
det avgjorde saken.
inom 5 minuter hade jag slitit fram tvättgrejer och skrapa.
bara att ge sig på rutorna.

mitt i jobbet råkade jag titta på tvättpåsen som jag ställt på golvet efter att ha hämtat upp ren tvätt igår kväll.
just det, den skulle ju sorteras in.
för att inte tala om den där röda väskan som farsan ska få tillbaka i morgon.

och plötsligt dök både busan och lejonprinsen d.y. upp och frågade om vi inte skulle äta lite snart.

plötsligt var jag mannen med alla bollarna.
i luften.
snitsigt jonglerandes.
på en onsdag.

såklart att jag löste det.
de fönster jag höll på med fick bli färdigtvättade.
de kvarvarande tar jag på ett snäpp så fort tillfälle ges.
den rena tvätten sorterades in samtidigt som kidsen avnjöt kvällsmaten.
den röda väskan letades fram ur ett, ähum..., något rörigt förråd.
hann till och med ut en sväng till bilen och skruva lite på en generator.
alles gott.

nu tar vi fredag!

det var en klar sommarnatt.
ljuset vägrade liksom att försvinna. en natt mitt i sommaren.
nästan.
det var lite speciellt ändå.
en stor fullmåne hängde på himlavalvet och liksom förgyllde hela inramningen.
det hördes sorl.
tjo och tjim.
musik.

den lille knatten i den blå tröjan var vaken långt efter sin läggtid.
men vad gjorde väl det en kväll och natt som denna.
hans pappa firade sin födelsedag.
den trettionde.
en lite mer speciell dag än alla de annars så vanliga födelsedagarna.
den lille pojken hade för inte så längesedan själv firat sin treårs-dag.
nu kom han tultande uppför slänten.
påtagligt upprörd över något.
hans pappa stod en bit ifrån och pratade med några festdeltagare.
det var på det hela taget en ytterst trevlig kväll/natt.

snabbt fick födelsedagsbarnet syn på sin lille son, och tog upp honom i sin famn.
den lille började nästan gråta när han försökte få fram ord och meningar.
hans far både log och undrade lite förskräckt vad som hänt.
även personerna intill försökte engagerat fatta vad den lille ville.
och varför han verkade så ledsen.
den lille pojken, i sin blå tjocka tröja, kramade sin pappa hårt och tårarna började rinna längs kinderna.
han såg in sin fars ögon och ville få honom att förstå.
hans pappa gjorde allt för att trösta och hjälpa.

till slut sträckte den lille pojken sina händer mot himlen och lyckades på något sätt få sällskapet, och sin pappa, att förstå att det handlade om månen.
denna stora, vita, skiva som hängde där inbjudande på himlavalvet.
intill ett pärlband av de gnistrande stjärnorna.
gråten hos den lille ville aldrig ta slut och hans pappa fick kämpa för att trösta den lille parveln.

så äntligen lyckades han göra sig förstådd mellan alla tårar.
han ville ha månen.
den vackra.
den lysande.
den lille pojken ville att hans pappa skulle plocka ned månen till honom.
hans pappa kunde väl fixa det?
han måste ju kunna allt.

den lille pojkens pappa kände ett ögonblicks sorg när han försökte förklara för sin älskade son att det liksom inte gick att plocka ned den stora månen.
den måste få hänga där och vaka över oss och våra liv.
den gick inte att få ned denna stjärnklara natt, men den kommer alltid att vara med oss var vi än går.
den lille pojken kramade sin pappas hals.
länge.
pappan kramade sin lille son och kände hur mycket han älskade honom.

min äldste.
min förstfödde.

i morgon bitti åker kidsen till fjälls med sin mamma.
hela ligan.
behöver jag skriva att det rådde resfeber här hela kvällen?
busan hade så mycket hon skulle prata om att hon skulle ha med sig.
och så mycket hon ska hinna göra.
och hur mycket hon kommer att sakna mig.
jag sa förstås att hon får ringa när hon vill och hur mycket.

yngste lejonsonen var mest upptagen med den mobiltelefon han nu fått ärva av mig sedan ett par timmar tillbaka.
men han har klart och tydligt uttryckt att han inte kommer kunna somna ikväll.
vi får väl se hur det blir med den saken.
nu ligger han i sängen och glor på dumburken.

äldste lejonvalpen var över en sväng tidigare ikväll och fikade lite.
han deklarerade klart och tydligt att han inte ens tänkte gå och lägga sig!
köra vaket hela natten och sova i bilen upp till fjällen.
spela skiten ur xboxen.
jojo, misstänker att han slocknar rätt behagligt vartefter timmarna glider över i natt.

i arla morgonstund lämnar jag av de telningar jag har hos mig.
självklart har jag smugit med lite påskägg som de ska få med sig på resan.

på mitt program står ett par timmars jobb innan det är dags att sätta sig i bilen och dra åt andra hållet.
söderut.
till ett rike det alltid är en fröjd att få besöka.

älvriket.

helt plötsligt bjuder helgen på sol och vårkänsla.
barnen iväg på kalas hos morfar och edert lejon sitter här och gäspar lättjefullt.
annars går mina tankar allt som oftast denna helg till lilla älvan.
hon har precis tagit en ny boning i besittning.
sedan igår.
helnöjd förstås.
jag önskar verkligen att jag hade haft möjligthet att åka dit här helgen för att hjälpa till.
som tur är löste det sig ändå.
med föräldrar och goda vänners hjälp.

ska ju till älvriket i påsk.
då ges tillfälle att insupa den nya atmosfären.
vet ju hur det ser ut.
vi var och tittade en sväng innan jul.
kan knappt bärga mig här.
längtan är stor.

mello avlöpte utan några större överraskningar igår.
man kan väl säga att favoriterna höll.
det vinnande bidrag är ju faktiskt rätt bra.
måste erkännas.
även om jag har så svårt för perelli.
men allra kuligast hade ju varit om krille eller häxnissarna hade tagit hem det.
bara för att det är så kul när det oväntade händer.
krille körde ju värsta paris-stilen med bruttorna på scen!

solig söndag.
en blå himmel utanför mitt fönster med en blå horisont långt därborta.
som gjort för en prommis.

and away he goes.

lilla dotter bus läser sin läsläxa för mig ikväll.
jag blir helt stum.
hon läser orden utan att tveka.
gör rätt pauser och avstavningar.
hela registret.
nog för att jag fattade tidigt att hon var pigg på att ta till sig och lära.
men jisses.
vilken fart det går med!

klart man blir stolt.
läser dessutom på papper att tösen enligt fröken har lätt för att snappa upp betoningar och sammanhang.
låter jäkligt nice.

det är också befriande härligt att få ta del av hennes glädje till skolan.
den oförstörda.
härliga.
där hon ser fram emot att få gå till klassrummet.
träffa kompisarna.
träffa fröken.

i en värld där man annars börjar bli van att få övertyga två tonårssöner om vikten av att lära sig.
ta del av kunskaperna som lärs ut.
med den äldste är det besvärligast.
på något sätt hoppas man ju att det ska lösa sig där också.
tendenser finns, och jag hoppas att jag kan få vara med och hjälpa honom.
till insikt.

under tiden gläds jag åt dotter bus´ färdigheter.

klart hon måste ha det efter farsan sin!

det är härligt att beskåda sina barns glädje.
i allehanda former.
tex vid en födelsedag.
idag var stor dag för lilla busan.
fyllde år.
med allt vad det innebar.

först svårt att somna kvällen innan.
och sedan, när hon väl somnat och fått sova ett par timmar, då skulle hon sjungas för och firas.
förstås hade hon redan vaknat innan yours truly.
och låg där och smög under täcket.
ville få mig att tro att hon sov.

sedan fick hon äntligen sin dyrt efterlängtade present.
det elektroniska husdjuret.
glädjen visste inga gränser.
man säger ju att man inte ska hänga upp sin glädje på det materiella.
men för det första hade den förtåsigpåaren nog aldrig uppvaktat ett barn på en födelsedag.
för det andra känns det lite hårt att behöva hårddra den filosofin just på en födelsedag, för en dotter som slukar leksakskataloger och får influenser av sina kompisar och klasskamrater i parti och minut.

så klart att hon blev glad.
hon studsade ur sängen (ska bli intressant och se om hon kan studsa ur den lika bra i morgon bitti när skolan väntar) och gav mig stora kramen och pussen.
just då, i den sekunden är man världshistoriens bästa pappa.
ni övriga pappor (och mammor förstås) vet naturligtvis hur det känns.
precis i det ögonblick struntar man glatt i att man fick betala en mindre förmögenhet för en jäkla grej som blinkar och piper och har sig.

fast det handlar inte bara om presenter.
man blir ju större också.
bara sådär.
över en natt.
det är viktigt att komma ihåg tycker dottern, som påpekar att det måste väl ändå synas också!?
självklart, säger jag.

härligt med en ålder där man vill det ska synas att man åldras...

men, även en födelsedagshelg tar slut och bakom hörnet skymtar en vanlig måndag.

that´s the way it goes.