"den sväller i munnen"

ovanstående mening kan mycket väl vara dagens mest kontroversiella mening som uttalats på det här stället.
här där vi leker kontor.
det ännu mer kontroversiella skulle kunna vara att det var yours truly som sade det till rymdkollegan C.
men.
innan ni nu börjar hosta och prata om skandal på kontorsrum, låt mig reda ut begreppen lite.
rymdkollegan och undertecknad är, som ni antagligen inte visste, toknördar på allt som har med rymdfart att göra.
när krille fuglis svävade runt i rymden var vi uteslutande tvungna att offra jobbet för att hänga framför skärmarna här och ta del av nasa:s livesändningar.
så allt som kan kopplas till rymden och rymdfart går hem hos oss.

nu till själva förklaringen av den anmärkningsvärda rubriken;

jag har ju en väldans underbar käresta i form av älvan.
denna älva tycker såklart att jag ska få utvecklas i mitt toknördiga intresse (eh...visst...eller..?)
därför skickade hon häromveckan upp en underbar produkt via posten.
detta vackra väsen har införskaffat ett styck frystorkad glass, förpackad i vakuum i en snitsig rymdförpackning.
komplett med rymdfärja på omslaget och allt!
hon tyckte jag och rymdkollegan kunde avnjuta denna glass och njuta av rymdkänslan.

idag gjorde vi verkligen det.
under högtidliga former öppnade vi paketet och tog för oss av glassbiten (för det var verkligen en hård bit) och lät oss väl smaka.
choklad, jordgubb och vanilj stod det på paketet.
och banne mig om det inte smakade just det.
och framför allt, när man stoppade biten i munnen var det som om den svällde upp och blev precis så krämig som riktig glass ska bli!
för ett ögonblick kände vi att det skapades ett band mellan oss och fuglis.
vi delade en upplevelse.
att ha ätit frystorkad glass.
fascinerande.

därav den något ekivoka rubriken i detta inlägg som faktiskt kommer att bli det sista jag gör för dagen på det här stället.
här där vi leker kontor.

crazy little thing called friday.

trevlig helg på er.


image2


(fuglis sekunden efter att han fått reda på
att det vankas glass ombord)

dance the night away

veckorna går snabbt.
oerhört snabbt.
fredag idag igen.
bara sådär.
här, där vi leker kontor, är utsikterna att det kan bli en stressig dag.
eller, skulle kunna bli.

kidsen är återbördade till savannen igen.
efter en vecka hos sin mamma.
nu väntar fredagsmys i soffan.
risken är stor att man tvingas genomlida "let´s dance" igen.
inget ingvar och björn att hänga upp tv-kvällen på.
"så ska det låta då"?

mja...
njaee..
i likhet med ingvars frågeprogram är det ju också en gammal trotjänare.
men där upphör också likheterna.
ingvars program känns alltid fräscht och aktuellt.
sång-programmet känns lite som...."idol"....förlegat...

och sedan när blev jag någon expert då?


image3


(raggar-tony tycker jag ska titta på just honom och demonstrerar här
ett vedertaget skamgrepp i tv4-rutan)


uppdaterat lördag:

fan tro´t om vi inte såg på settman och co. iaf igår kväll!
trots raggar-tonys skamgrepps-lockelse...


kampen mot maskinerna

har utkämpat den igen.
ikväll.
den eviga kampen.
den som alltid måste föras.
maskinerna med sina svarta hål.
som försöker ställa till det.
förstöra, förinta.

jag brukar leka att jag är john connor.
frihetskämpen.
rebellen.
the freedom fighter.

efter några timmar, när jag tar ned de torra plaggen och viker ihop dem.
då.
då känns det som jag vunnit kampen.
sakta men säkert har jag betvingat smutstvättens envisa försök att ta över mänskligheten.
till slut hamnar de där i tvättpåsen igen.
snyggt ihopvikta.

slaget är över.
på vägen upp från tvättstugan börjar jag redan planera nästa slag.
som jag självklart kommer vinna.

för övrigt längtar jag efter min älva.

väldans mycket.

en enkel man

premiärinlägget blev modell längre.
lika bra att stämma i bäcken direkt.
får sända en tacksamhetstanke till en viss pära gessle för inspiration som dök upp när jag stod och diskade.
en walk nedför memory lane.

ev. nyfikna kan med fördel klicka h ä r, för att se varifrån detta lejon närmast kommer.
där finns lite att läsa.
om man vill försöka bilda sig en uppfattning om vad för sorts kuf det är som kladdar här nu.

men.
jag är en enkel man.
jag älskar mina barn och min älva.
ge mig lite sport, film och musik.
tillfällen att filosofera om livets mysterier.
lite kaffe.
och kanske en öl.
sedan löser sig det mesta.

utanför kontorsfönstret sol och vårkänsla.

promenadläge på lunchen?

och jag kommer ihåg (dina ögon svarade ja)

han vaknade upp till en strålande morgon.
det var mitten av juni, och sommaren hade för en gångs skull kopplat sitt grepp.
han steg upp tidigt.
förväntan låg i luften, men också nervositet och spänning.
samtidigt som han såg fram mot det, strömmade hela tiden känslor av osäkerhet och blygsamhet inom honom.
som ett barn inför första dagen i skolan.
som en tonåring på väg till sin första träff.
men också glädje.
inom sig visste han ju.
det var ju bara en sorts bekräftelse.
för att befästa det som han kände inom sig.
och som han hoppades skulle finnas där.
när han kom fram.

resan gick bra.
lugn trafik.
strålande sol.
musik på radion.
mil efter mil.
ett sommarsverige i full blom.
gott om tid att fundera och reflektera.
på det som varit och det som kanske väntade.

ju närmare destinationen han kom, desto mer dök bilderna upp i huvudet.
om hur det skulle vara.
om hur det skulle kännas.
någonstans visste han ju redan.
känslan.
befrielsen.

vid målet stod naturen i blom.
hagarna.
skogen.
ängarna.
en ljuvlig prakt.
tagen direkt ur den blomstertid som kommit.
färgerna.
blommorna.
dofterna.

den allra skönaste doften kom från dig.
där du stod och såg på mig med ett förundrat leende.
senare i livet har jag ofta frågat dig vad du stod och tänkte på då och där.
i den sekunden.
du var en uppenbarelse.
svaret på alla drömmarna.
en graal som plötsligt blev verklig.
i sommarskrud i harmoni med naturen.
jag var gäst i din värld.
ditt rike.

från den första sekund jag tog ett steg på din mark visste jag.
att jag ville.
sluta dig i min famn.
smälta in i ditt medvetande och absorbera din värme i mitt blod.
du doftade vanilj och sommar.
någonstans över mitt huvud sjöng en fågel.
en symfoni för oss?

jag sträckte ut min hand.
den passade perfekt i din.
en mäktig känsla ledde oss ned till sommarängen.
vid vattnet.
den första gång jag såg dig.
fick studera dig.
där på filten.
i sommarens vackraste ljus.

tiden stod nästan stilla.
vattnet slog behagligt mot strandkanten och jag gav dig en tusensköna, kände mig som robin hood i disneys värld.
jag såg in i dina ögons djup och såg din själ.
i samma ögonblick jag kysste dig tog livet en ny vändning.
alltings lösning.
så enkelt och klart.

nu får jag vandra vid din sida.
och dela livet med dig.
minnet från den dagen har för alltid etsat sig fast.

när dina ögon svarade ja.



RSS 2.0