65 lions

ikväll kommer officiellt våren hit.
the end of the vinterhalvår.
vinterhalvåret rasas ut och vi tar oss an den ljusa perioden.
försmaken vi fått den senaste veckan kan ju inte vara annat än god.
dock, när jag nu sitter och ser ut genom mitt kontorsfönster anar man en grå slöja som sakta drar upp över himlen.
inte helt omöjligt med ostadiga temperaturer framåt kvällningen.

ikväll kommer kidsen till lyan.
allihopa.
men jag misstänker att jag bara får med mig lillbusan till en ev. våreld.
mys och trevligheter med ungarna.

samtidigt tänker jag på hon som bor i mitt hjärta.

ibland slås jag av att hon nog aldrig kommer att förstå hur stor min kärlek är till henne.

ännu en vecka går mot sitt slut.
den här veckan bjöd på en diger blandning, eller vad sägs om jobba över, föräldramöte och vårfest på jobbet.
jodå.

helg igen.
och kursen ställs mot älvans rike igen.

you´ll find me on the highway.

go och gla helg på er.

veckorna har rullat på.
det har blivit dag och natt ett antal gånger.
glädjeyttringar har utropats.
tragedier har inträffat.
idrottshändelser har utspelats.
jag har levt ett behagligt vardagsliv med mina barn.
kort sagt, allt har varit normalt.

nu är det dock en sådan dag i en sådan vecka och jag får se dig igen.


trevlig helg!

morgonsolen smeker över fönsterbrädan och väcker mig innan alarmet.
ett lätt dis trycker över staden som är min.
trots solen kan man ana att det säkerligen är aningen kyligt denna morgon.

idag är det stora gymnastikdagen här på savannen.
iaf känns det så varje gång.
både lejonprinsen d.y. och lillbusan har gympa samma dag.
följdaktligen spenderades x antal minuter på att plocka fram tilltänka plagg för detta ändamål. något som normalt sett görs kvällen innan.
igår tänkte jag dock inte på det av någon anledning.

utanför mitt fönster här sjunger fåglarna i parken och skvallrar om att kanske kanske våren ändå håller på att få ett fast grepp om tillvaron nu.
fönstret står lite öppet och trots det fina solskenet känner man ändå att kylan dröjer sig kvar en aning. man bör inte göra misstaget att gå ut utan jacka.

en annan god nyhet är att jag upptäckte att en drös med vab-pengar just ramlat in på kontot.
färdiga att bli spenderade på tex ett ullared-besök till helgen.
kanske.
köp-paradiset ligger ju inte vrållångt från älvriket.

magen kurrar och det spritter lite i benen eftersom jag inser att det är lunchpromenadväder.
det kan man väl inte bortse från?

något annat man inte får bortse från är att det är utvecklingssamtal med lilbusan i skolan i eftermiddag.
där känns vibbarna bara goda.
ska bli riktigt trevligt att höra hur det går för henne.

en ny dag på planeten jorden.

en dag som denna känns det bara patetiskt och meningslöst att ens försöka blogga om sin tillvaro.
en dag som denna när det verkligen står klart att  en 10-årig flicka har ryckts ifrån denna värld av ett sanslöst svin.

en dag som denna hoppas man att helvetet finns och att han kommer brinna där så småningom.

meningslöst.

idag.
kombinerad snö- och regnstorm över savannen.
det är ju bara löjligt.


verkligen löjligt.

det har inte varit en bra vecka.

känt mig låg de sista dagarna.
ensam.
utanför.
en snygg mask på jobbet i måndags.
en snart vuxen son som fortsätter ge gråa hår och oro.
en mellanson som uppför sig precis som om han plötsligt har fått storebror som idol.
och som lök på laxen en dotter som varit sjuk.

det har inte varit en bra vecka.
ge mig helg.
nu.

vårtrött?
eller vårdeppig?

fan vet.

det var en klar sommarnatt.
ljuset vägrade liksom att försvinna. en natt mitt i sommaren.
nästan.
det var lite speciellt ändå.
en stor fullmåne hängde på himlavalvet och liksom förgyllde hela inramningen.
det hördes sorl.
tjo och tjim.
musik.

den lille knatten i den blå tröjan var vaken långt efter sin läggtid.
men vad gjorde väl det en kväll och natt som denna.
hans pappa firade sin födelsedag.
den trettionde.
en lite mer speciell dag än alla de annars så vanliga födelsedagarna.
den lille pojken hade för inte så längesedan själv firat sin treårs-dag.
nu kom han tultande uppför slänten.
påtagligt upprörd över något.
hans pappa stod en bit ifrån och pratade med några festdeltagare.
det var på det hela taget en ytterst trevlig kväll/natt.

snabbt fick födelsedagsbarnet syn på sin lille son, och tog upp honom i sin famn.
den lille började nästan gråta när han försökte få fram ord och meningar.
hans far både log och undrade lite förskräckt vad som hänt.
även personerna intill försökte engagerat fatta vad den lille ville.
och varför han verkade så ledsen.
den lille pojken, i sin blå tjocka tröja, kramade sin pappa hårt och tårarna började rinna längs kinderna.
han såg in sin fars ögon och ville få honom att förstå.
hans pappa gjorde allt för att trösta och hjälpa.

till slut sträckte den lille pojken sina händer mot himlen och lyckades på något sätt få sällskapet, och sin pappa, att förstå att det handlade om månen.
denna stora, vita, skiva som hängde där inbjudande på himlavalvet.
intill ett pärlband av de gnistrande stjärnorna.
gråten hos den lille ville aldrig ta slut och hans pappa fick kämpa för att trösta den lille parveln.

så äntligen lyckades han göra sig förstådd mellan alla tårar.
han ville ha månen.
den vackra.
den lysande.
den lille pojken ville att hans pappa skulle plocka ned månen till honom.
hans pappa kunde väl fixa det?
han måste ju kunna allt.

den lille pojkens pappa kände ett ögonblicks sorg när han försökte förklara för sin älskade son att det liksom inte gick att plocka ned den stora månen.
den måste få hänga där och vaka över oss och våra liv.
den gick inte att få ned denna stjärnklara natt, men den kommer alltid att vara med oss var vi än går.
den lille pojken kramade sin pappas hals.
länge.
pappan kramade sin lille son och kände hur mycket han älskade honom.

min äldste.
min förstfödde.