konsten att längta
helgen är slut.
leve vardagen.
inte!
denna helg har man verkligen fått lära sig konsten att längta.
eller snarare hur man hanterar längtan som pulserar sådär starkt som en bländande sol.
hela tiden.
telefonsamtal.
sms.
av de hetare slagen ( och nu tänker jag inte bara på det vackra vädret)
missförstå mig rätt.
jag och kidsen har haft en skön helg.
bad.
sol.
god middag hos mor och far.
trevligheter.
och så har ju vi sportfånar fått fotbollen att dregla över.
inget att klaga över väl?
nej och jo!
en älva alldeles för långt bort för pussar och smek.
när de ljuva kvällsvindarna med känsla av medelhavsbris svepte in, ville man bara sitta där intill henne och känna den fantastiska helheten.
en sommar ligger framför oss nu.
vi har planerna lagda.
det ser kramvänligt ut.
det blir en balansgång ibland.
att fixa lunch till sina barn samtidigt som man brinner av begär i kroppen.
de hetsande, retsamma orden som plingar upp i displayen.
som framkallar inre syner.
åtråvärda syner.
syner man inte glömmer i första taget.
försök er på att lugnt gå omkring och dammsuga då, så får ni själva känna.
helgens uppenbara brist hos herr sony ericsson; att man inte kan skriva stenkåt med t9-funktionen.
tänkte de inte på det!?
va?!
nu måndag och tillbaka i saltgruvan.
åja, det går nog ingen nöd här.
solen strålar, vinden är frisk och parken är grön.
skolavslut i veckan och the faboulus summer is here på allvar!
lägg därtill att nationalsport-mästerskapet pågår i ostätar/klock-länderna.
dessutom ledig på fredag.
barnen och jag drar söderut!
bara en sån sak.
minnet vs mötesmåndag
att glida in i måndagsvardagen.
speciellt inte efter en sådan helg som jag och älvan upplevt.
tillsammans.
igen.
sol, sol, strålande sol.
värme.
både från insidan och utsidan.
kroppar stela men tillfredsställda av lustans och kärlekens nöjen.
en filt.
kaffe i gräset.
dopp i en sommarsjö.
prat och filosoferande om allt.
jag menar verkligen allt.
en måndag har inte mycket att sätta emot när minnet drar upp detta till ytan igen.
minnet vs mötesmåndag 5-0.
minst.
memory loves you
jag går min vanliga lunchpromenad och tänker.
på allt.
och inget.
musiken spelar i mina öron och jag tar in dofter av vår.
försommar.
minnet vindlar tillbaka i dagarna.
hur det var.
hur det kändes.
den stora befrielsen.
när allt släppte.
när knutorna löstes upp.
i efterhand förstår man att det fanns en mening.
det borde man ju fattat.
där jag går i solen låter jag också minnet oavbrutet leta sig tillbaka i dagarna för inte så länge sedan.
två personer i en bil.
utanför rusar det småländska/skånska landskapet förbi.
grönskan är total.
lugnet och känslan av att andas fritt sitter som sällskap.
min hand söker hennes.
minnet talar också om lata timmar i en sanddyn vid ett havsbad.
bar hud.
en solpuss på hennes mage.
värme.
från kroppar och den sköna solen.
tankar kittlar.
det goda minnet gör mig sällskap.
på min promenad.
under solen.
fågel fenix
det är en galen värld.
utan dess like.
eller en berg-och-dalbana där varje luftgrop får dig att känna att du lever.
välj själva.
från en plats där skymningsljuset inte ger ro och tröst, till en horisont som plötsligt andas hopp och befrielse.
som två väsen i vår manege kan vi inte hålla oss stilla.
sakta dras vi mot mitten igen.
våra röster söker varandra.
toner som slår an glöden som ändå bor i oss.
kommunikation.
gränslös och avskalad.
vi inser att en fysisk kontakt måste besegla vårt öde.
vi möts öga mot öga i ett laddat ögonblick.
de långa milen som skilde oss åt försvinner via en galen färd genom ett skymmande rike.
vi kastar de ofrivilliga maskerna.
klär av oss nakna.
oskyddade.
en vilja att ta in varenda andetag hos den andre.
en respektfull handling mot varandra.
något händer.
i takt med lagren som skalas av upptäcker vi att vi vågar.
igen.
vara oss själva.
ärligheten befriar istället för förgör.
sinnligheter dyker upp igen.
en ny horisont visar sig.
eller är det samma som en gång fångade oss?
från kaos till befrielse.
på 48 timmar.
missförstånd.
rädslan att inte våga prata om det som trycker.
när vi släpper på spärrarna kommer vattenfallet.
av känslor.
drömmar.
tankar.
och längtan.
vi vill ta tillbaka manegen.
göra den till vår igen.
vi återställer balansen.
reser oss ur askan.
där det pyrt och brunnit en tveksamhetens eld.
stolta vill vi gå ur detta.
förälskade och jordnära.
tillsammans.
jag hoppas vi lyckas.
jag känner att vi kan lyckas.
du är min kärlek.
requim
jag ser ljus i horisonten blinka mot den analkande natten.
sommarvindar.
jag har haft frågor som fått vissa svar.
som föder nya frågor.
som föder funderingar.
som mynnar ut i ledsamhet.
men det verkar stå klart.
över.
när skyfallet lagt sig.
när solen visar sig i horisonten.
när tiden åter börjar gå i sakta mak.
då finns jag fortfarande här.
heaven and earth colliding
savannen skakar i sina grundvalar.
vad är det som händer?
frågor.
frustration.
finito?
en sådan dag
det har blivit dag och natt ett antal gånger.
glädjeyttringar har utropats.
tragedier har inträffat.
idrottshändelser har utspelats.
jag har levt ett behagligt vardagsliv med mina barn.
kort sagt, allt har varit normalt.
nu är det dock en sådan dag i en sådan vecka och jag får se dig igen.
trevlig helg!
kärleksfärger
kärlekens färg.
när jag vaknar tätt intill henne på en lördagsmorgon och stryker min nästipp mot hennes kind.
när vi är i city och shoppar och hånglar upp varandra i provrummet.
när vi går längs gatan och jag håller ett stadigt grepp om hennes hand.
när vi fikar i stadsvimlet och hennes härliga leende är allt jag ser.
när hon står i köket i stay-ups och underkläder med en handduk runt det blöta håret, och dansar till musiken från stereon.
när vi ser tillsammans på "andra chansen" och jublar skadeglatt när "androla" får åka hem.
när vi äter av den goda paj hon trollat fram med sina flinka fingrar.
när våra kroppar maxar och förenas i en vild, svettig, ångande och magisk natt.
när vi äter söndagsfrukost och regnet droppar utanför.
när vi går på promenad i blåsten.
när vi ligger i soffan och somnar tätt omslingrade.
ett spektra av allt det som betyder något.
kärlekens färg.
att blunda och minnas en underbar helg.
färger som räcker ända till en måndag morgon.
(i samma ögonblick som de förenades syntes en ljussymfoni över himlen)
längtans blå ocean
längtan.
är den blå?
fan vet, men på något sätt känns det lite trevligt att förknippa den känslan med blått.
nu säger vissa att det är ju ingen varm färg, men för egen del så förknippar jag det med
vatten.
och vatten har jag ju alltid gillat.
färgen på hav.
det blåa.
oändliga.
alla de där bilderna man kan se.
när hav möter horisont.
någonstans i söderhavet.
kanske längtan skulle vara röd istället.
röd som kärleken.
om nu kärleken är röd.
kalla mig old time school, men så är det nog.
hjärtan.
känslor.
kyssar.
rött.
som ni säkerligen redan fattat går min kropp igenom cell för cell och läser av att hon
fattas mig.
älvan.
den vackra.
min vackra.
kvinnan som gjort underverk med det gamla lejonet.
snart ses vi.
det har gått alldeles för länge sedan.
bara genom att sluta ögonen förnimmer jag hennes doft.
hennes andetag.
hennes skratt.
hennes värme.
känslan av hur hennes hud reagerar på min beröring.
hur jag reagerar på hennes fingertoppar.
wow, liksom.
nu tar vi oss sakta men säkert mot en helg då vi kan vara nära varandra igen.
en barnvecka tar slut.
en vuxenvecka börjar.
längtan.
ljudet av regnet som slår
se där, skulle kunna vara en låttitel så här i schlagertider.
ligger stilla och låter kroppen vakna till denna lördagsmorgon, som av ljudet att döma, inte verkar bjuda på något bra väder.
plötsligt saknar jag hennes kroppsvärme.
känslan att krypa närmare och lägga en hand på hennes höft.
låta ett finger följa hennes vackra former.
den första morgonpussen.
regn utanför och närhet i sängen.
det går liksom ihop på något sätt.
snart så.
ett sms talar om att det vankats bullbak i hennes kök på morgonkvisten.
det är också något som går ihop.
kök och bullbak med tillhörande doft.
idag blir det fix inför busans kalas här.
savannen måste ses över och donas med.
hennes stora dag står för dörren.
å så är det ju mellodags igen.
nu glömmer ni inte bort att rösta på den bästa låten.
ni som läste vad jag skrev om förra veckans resultat vet såklart vem som får min röst denna kväll.
nu, diskning!
och jag kommer ihåg (dina ögon svarade ja)
det var mitten av juni, och sommaren hade för en gångs skull kopplat sitt grepp.
han steg upp tidigt.
förväntan låg i luften, men också nervositet och spänning.
samtidigt som han såg fram mot det, strömmade hela tiden känslor av osäkerhet och blygsamhet inom honom.
som ett barn inför första dagen i skolan.
som en tonåring på väg till sin första träff.
men också glädje.
inom sig visste han ju.
det var ju bara en sorts bekräftelse.
för att befästa det som han kände inom sig.
och som han hoppades skulle finnas där.
när han kom fram.
resan gick bra.
lugn trafik.
strålande sol.
musik på radion.
mil efter mil.
ett sommarsverige i full blom.
gott om tid att fundera och reflektera.
på det som varit och det som kanske väntade.
ju närmare destinationen han kom, desto mer dök bilderna upp i huvudet.
om hur det skulle vara.
om hur det skulle kännas.
någonstans visste han ju redan.
känslan.
befrielsen.
vid målet stod naturen i blom.
hagarna.
skogen.
ängarna.
en ljuvlig prakt.
tagen direkt ur den blomstertid som kommit.
färgerna.
blommorna.
dofterna.
den allra skönaste doften kom från dig.
där du stod och såg på mig med ett förundrat leende.
senare i livet har jag ofta frågat dig vad du stod och tänkte på då och där.
i den sekunden.
du var en uppenbarelse.
svaret på alla drömmarna.
en graal som plötsligt blev verklig.
i sommarskrud i harmoni med naturen.
jag var gäst i din värld.
ditt rike.
från den första sekund jag tog ett steg på din mark visste jag.
att jag ville.
sluta dig i min famn.
smälta in i ditt medvetande och absorbera din värme i mitt blod.
du doftade vanilj och sommar.
någonstans över mitt huvud sjöng en fågel.
en symfoni för oss?
jag sträckte ut min hand.
den passade perfekt i din.
en mäktig känsla ledde oss ned till sommarängen.
vid vattnet.
den första gång jag såg dig.
fick studera dig.
där på filten.
i sommarens vackraste ljus.
tiden stod nästan stilla.
vattnet slog behagligt mot strandkanten och jag gav dig en tusensköna, kände mig som robin hood i disneys värld.
jag såg in i dina ögons djup och såg din själ.
i samma ögonblick jag kysste dig tog livet en ny vändning.
alltings lösning.
så enkelt och klart.
nu får jag vandra vid din sida.
och dela livet med dig.
minnet från den dagen har för alltid etsat sig fast.
när dina ögon svarade ja.
