konsten att längta
helgen är slut.
leve vardagen.
inte!
denna helg har man verkligen fått lära sig konsten att längta.
eller snarare hur man hanterar längtan som pulserar sådär starkt som en bländande sol.
hela tiden.
telefonsamtal.
sms.
av de hetare slagen ( och nu tänker jag inte bara på det vackra vädret)
missförstå mig rätt.
jag och kidsen har haft en skön helg.
bad.
sol.
god middag hos mor och far.
trevligheter.
och så har ju vi sportfånar fått fotbollen att dregla över.
inget att klaga över väl?
nej och jo!
en älva alldeles för långt bort för pussar och smek.
när de ljuva kvällsvindarna med känsla av medelhavsbris svepte in, ville man bara sitta där intill henne och känna den fantastiska helheten.
en sommar ligger framför oss nu.
vi har planerna lagda.
det ser kramvänligt ut.
det blir en balansgång ibland.
att fixa lunch till sina barn samtidigt som man brinner av begär i kroppen.
de hetsande, retsamma orden som plingar upp i displayen.
som framkallar inre syner.
åtråvärda syner.
syner man inte glömmer i första taget.
försök er på att lugnt gå omkring och dammsuga då, så får ni själva känna.
helgens uppenbara brist hos herr sony ericsson; att man inte kan skriva stenkåt med t9-funktionen.
tänkte de inte på det!?
va?!
nu måndag och tillbaka i saltgruvan.
åja, det går nog ingen nöd här.
solen strålar, vinden är frisk och parken är grön.
skolavslut i veckan och the faboulus summer is here på allvar!
lägg därtill att nationalsport-mästerskapet pågår i ostätar/klock-länderna.
dessutom ledig på fredag.
barnen och jag drar söderut!
bara en sån sak.
